"Nybyggarbrev"- Mundekullas medarbetare berättar

På Mundekulla har vi ett stort engagemang för landsbygden och att människan ska återkoppla sin relation till naturen. Vi som arbetar på platsen består av människor från olika delar av Sverige liksom utlandet. Här nedan presenterar sig våra medarbetare i vad vi kallar "Nybyggarbrev"

Först ut är Gunnel Mauritzson från Gotland/Stockholm

Flytten från Stockholm och vara med där det händer  (Gunne Mauritzson)
Var är mittpunkten för det som händer och varför är vissa händelser viktigare än andra? Det är frågor som kommer till mig efter min flytt från Stockholm till ett annat land som heter Småland. Dessutom södraste Småland som nästan är ett land i landet i landet, om ni förstår hur jag menar. Emmaboda har en polisstation som befolkas av poliser någon gång i veckan. Förresten vill kommunen bygga ett nytt polishus, men den klentrogne funderar på om det inte vore bättre med fler poliser som samverkar med medborgarna på gatorna. Det Emmaboda har är en järnvägststation med tät tågtrafik från alla väderstreck. Eller till alla väderstreck för i marknadsföringen av Emmaboda står det att det är lätt att ta sig överallt från Emmaboda. Så alltså är en fördel med denna lilla ort att man lätt kan ta sig härifrån. Skolorna här ligger inte så bra till i resultatstatistiken, men här finns mycket industrier, det är industritätt och Kalmar läns största industri ligger t o m här. Det finns ett kulturliv, lite i det tysta, som puttrar på med god fart. Riksteaterförening och jazzförening med återkommande evenemang, folkdans, litteratur, glaskonst. Ja vi befinner oss ju faktiskt mitt i Glasriket med de beryktade och respektingivande namnen jag minns från uppväxten t ex Kosta-Boda (någon hade varit och köpt glas i Småland, det andades något tjusigt, dyrt, exklusivt). Lite längre fram som ung vuxen såg jag konstföremålen i butiksfönstret till Hotell Sheraton i Stockholm. Och ALLA såg filmerna om utvandrarna på TV, och Vilhelm Mobergs författarskap blev känt långt utanför bara de mest belästa kretsarna. Det var på den tiden när det begränsade utbudet gjorde att nästan en hel befolkning fick samma upplevelse samma kväll, genom TV. Sen kom ju också Björn och Bennys musikal om Kristina från Duvemåla och Helene Sjöholm m fl sjöng sig rakt in i de flestas hjärtan och alla visste att Ljuder socken och Duvemåla är platser någonstans i Småland.
 
När jag första gången reste till Mundekulla körde jag bil, jag hissnade lite när jag närmade mig Emmaboda och såg de där namnen på vägskyltarna – Kosta, det är ju här! Duvemåla, stod det på en annan skylt. Wow, det är ju här! Och skogen ner de sista tre kilometrarna mot Mundekulla, när jag åkte där första gången, det kändes mäktigt. Skogen den mäktiga med en märklig kraft som nästan har en egen identitet. Och stenmurarna, ännu fler än jag växte upp med på Gotland. Här i Småland har man plockat sten, det förstod jag nu. För att skapa åkrar och ängar fick man slita hårt, det minns man ju också från Vilhelm Mobergs berättelser. Ja det var ju här precis i närheten han växte upp. Här på landsbygden, långt från storstad, kulturdepartement och inneställen. Framme vid Mundekulla öppnade sig landskapet, en förtrollande plats, sprudlande av kreativitet, skapad i samklang med naturen och historien och utstrålande full harmoni. Och efter mitt första möte med Mundekulla då för fem år sedan, föddes en idé att flytta ner från Stockholm, och nu har jag bott i trakten sedan 1,5 år och jobbar deltid på Mundekulla med framför allt kundbokning.
 
Världens mittpunkt är överallt hela tiden och vi kan välja att skapa något eller vi kan välja att inte göra det. Om vi skapar något blir det något, om vi inte gör det så blir det inget. Naturen har sin egen ordning och verkar oftast sträva efter kaos. Platser och byggnader människan lämnat tas snabbt över av naturen. Att skapa något i samklang med denna naturens växtkraft är en utmaning och samtidigt en möjlighet till harmoni och glädje. En plats som Mundekulla blir en möjlighet att fortsätta skapa, hitta på, mötas över gränser, få de där speciella upplevelserna som gör att vi växer som individer och i gemenskap. Så när Peter Elmberg sa ”ska vi inte skapa en Jazzfestival här på Mundekulla?” så kände jag, jo det tycker jag vi ska göra. Nu vill jag avsluta detta långa inlägg med att bjuda in er alla till fjärde upplagan av Mundekulla Folk&Jazzdagar 14-16 juni, en festival för folkmusik och jazz av högsta kvalitet med denna fantastiska plats som utgångspunkt. Då är världens mitt här och vi får komma nära framstående musikanter och dela unika musikaliska upplevelser. 45 mil från Stockholm och mitt i skogen i en glänta med ängar och hagar och sjöar och vackra byggnader.

 
Gunnel Mauritzson maj 2019

Berndt och Peter Elmberg

Gunnel Mauritzson